Uppåkras historia
Uppåkra - Maktens centrum
I början, omkring 100-talet f.Kr., var järnåldersbebyggelsen i Uppåkra relativt småskalig. Efter hand växte bebyggelsen sig allt större, och Uppåkra kom att bli en av de största bosättningarna i Norra Europa.
Illustration: Mats Vänehem.
Järnålderns Uppåkra
Uppåkra utgjorde en imponerande syn i landskapet. Långhus, verkstäder, ugnar, förråd och fähus låg utspridda över en yta som täckte minst 44 hektar (motsvarande drygt 80 fotbollsplaner!). Här möttes folk från när och fjärran för att utbyta varor och idéer. Hantverket som tillverkats på platsen liksom handelsvarorna har i många fall varit av mycket hög klass. I Uppåkras jord hittas långväga fynd som mynt, smycken och glas från olika delar av kontinenten, och till och med från platser som exempelvis Ryssland, Irak, Uzbekistan och Tunisien. Metalldetekteringarna av det översta ploglagret som gjordes i slutet av 90-talet och tidigt 2000-tal har resulterat i hisnande 28 000 föremål av silver, guld, koppar och brons, vilket gör Uppåkra till en av de mest fyndrikaste fornlämningarna i Skandinavien.
Framför allt var Uppåkra ett politiskt maktsäte för en härskande aristokrati. Om detta vittnar generationer av imponerande hallbyggnader som kan liknas vid träpalats i boplatsens centrum där de styrande i Uppåkra har bott. Att dramatiska händelser utspelat sig i detta maktens centrum vittnar ett antal nedbrända hus och kvarlämnade kroppar, vissa av dem uppvisande skador som tyder på ond bråd död.
En tolkning av hur kulthuset kan ha sett ut. Byggnaden tycks ha varit mer än 10 meter hög och fynden i och runt omkring huset vittnar om offerceremonier och dramatiska händelser. Illustration av Loic Lecareaux.
Intill träpalatset stod en ovanligt hög byggnad, ett kulthus, som har använts för speciella ceremonier under 700 års tid (200-900-talet e.Kr.). Utanför detta imponerande hus har spår efter offer av såväl vapendelar, djur och människor grävts fram. I byggnaden, intill eldstaden, har en praktfull skål och en magnifik bägare påträffats nedgrävda, liksom över 120 stycken guldfigurer. Sådana guldfigurer (även kallade guldgubbar), har påträffats på ett antal fornlämningar i Skandinavien, oftast på platser som har varit tillägnade gudarna.
Kanske restes Kulthuset med inspiration av romarnas sedvänjor att offra till gudarna i tempel, i stället för utomhus i våtmarker som förfäderna gjort i tusentals år dessförinnan. En av anledningarna till att de första invånarna bosatte sig på platsen, förutom det strategiska läget i landskapet och den milsvida utsikten som borde ha givit ett visst försvar, kan också ha varit just platsens heliga betydelse. Om detta vittnar fyra eller fem gravhögar, varav två fortfarande kröner höjden där bosättningen ligger. Dessa högar har varit antika monument över forna makthavare redan när de första invånarna i Uppåkra slog sig ned på platsen.
Uppåkras heliga betydelse var sannolikt en av anledningarna till den långa och unika kontinuitet som detta maktens center hade i över ett millennium. Därtill tyder senare tidens utgrävningar på att interaktionen mellan Uppåkras makthavare och stormannagårdar i det omkringliggande landskapet spelat en viktig och strategisk roll vad gäller utbyte av tjänster av olika slag för att förse boplatsen med exempelvis förnödenheter och försvar.
Då uppskattningsvis endast 0,2% av Uppåkra hittills har grävts ut, kommer vi generationer framöver att se Skandinaviens historia skrivas om och till i takt med nya utgrävningar. På vissa ställen uppnår kulturlagren, spåren efter mänsklig aktivitet på platsen, nära två meter. Många frågetecken kvarstår. Vad vi ännu inte vet om den här platsen, är kanske den främsta storheten med Uppåkra; vilken roll den här platsen egentligen spelade i sin samtid, hur människorna levde och för den delen var de finns begravda, får framtidens utgrävningar utvisa.
Skål och bägare påträffade vid eldstaden i Kulthuset. Dessa båda praktföremål är daterade till omkring 500-tal. Foto: Historiska Museet vid Lunds Universitet.
Hitta på sidan
- Författad av Sofia Winge
- Senast redigerad 23 november 2023
Den första arkeologiska utgrävningen av platsen genomfördes år 1934. Foto: Historiska Museet vid Lunds Universitet.
Landskapets betydelse
När Uppåkra började bebyggas omkring 100 f.Kr. valdes denna plats av strategiska skäl. Uppåkra har ett fantastiskt läge i landskapet, med en vidsträckt utsikt fri från skog. Platsen syntes på långt håll, och var ett bra val både som handelsplats och religiöst maktcentrum. Härskarna i Uppåkra kunde kontrollera hela området och såg tidigt fiender som närmade sig platsen.
Alla vägar bar till Uppåkra
Den nuvarande Gamla Trelleborgsvägen är en del av en förhistorisk vägsträcka som gick från Trelleborgsområdet mot Lund och vidare upp mot nordvästra Skåne. Den dateras till åtminstone bronsåldern, men kan vara ännu äldre. Delar av vägsträckan används som bekant än idag, och har alltså trampats av människor i tusentals år. Vägen har anpassat sig efter dåtidens våtmarker och åar, och kantas av ett stråk av gravhögar från sten-brons och järnålder.
Vägarna till och från Uppåkra var förmodligen flera, och kopplade samman landskapet med kusten. Lomma, som ligger vid Höje ås utlopp på västkusten knappt en mil från Uppåkra, kan ha fungerat som en hamnplats för Uppåkraborna. Även om Höje å inte var seglingsbar längre upp än till dagens Värpinge var detta vattendrag, tillsammans med Sege å i söder, en strategisk viktig transportled som kunde kontrolleras av makthavarna.
Gullåkra mosse
Omkring 2 km sydöst om Uppåkra ligger Gullåkra mosse. Här har bland annat vapen och smycken påträffats, liksom en praktfull bronslur. Förmodligen har dessa lagts ner i våtmarken som offer till gudarna. En del av fynden i Gullåkra härstammar från stenålder, vissa från bronsålder och andra från järnålder, vilket tyder på att detta var en viktig plats under hela forntiden. Människorna i det tidigaste skedet av järnålderns Uppåkra kan ha offrat i Gullåkra mosse innan sedvänjorna flyttades till själva boplatsen i och med kulthusets uppförande under 200-talet e.Kr.
Illustration: Mats Vänehem. Åkermarken har brukats under 1000 år, och plogen har rört om de översta kulturlagren. Det gör det svårt att veta hur det kan ha sett ut i Uppåkra under den senare delen av järnåldern. Men fynden talar sitt tydliga språk; Uppåkra var ett maktens center i över ett årtusende. Så här kan det ha sett ut på platsen under den senare delen av järnåldern, från 500-talet till omkring 900-talet. Tolkningen är baserad på geofysiska undersökningar genomförda av Austrian Ludwig Boltzmann Institute for Archaeological Prospection and Virtual Archaeology, historiska källor och arkeologiska utgrävningar (fram till 2019).
Gravmonument
Intill Uppåkra kyrka ligger idag Storehög, en av två gravhögar som bevarats till våra dagar. En mindre hög, Lillehög ligger söder om ladugården. Förmodligen anlades dessa högar under bronsåldern, eller i övergången till järnålder (500 f.Kr.). Gravhögar anlades ofta i närheten av vägar där de var synliga för resande människor, så även i Uppåkra. När Uppåkra anlades stod gravhögarna som anrika monument längst en redan då uråldrig väg i det högt belägna landskapet. De vittnade om platsens betydelse sedan hundratals eller kanske tusentals år tillbaka i tiden. Historiska källor och geofysiska undersökningar har avslöjat att ytterligare ett antal gravhögar tronat på höjden, varav vissa tycks ha plöjts bort.
I närheten av Storehög har arkeologerna grävt fram lämningarna efter en grav som restes för omkring 4.000 år sedan (det vill säga under Bondestenåldern). Den innehöll kvarlevorna efter flera personer, bland annat kraniet från en vuxen person som tycks ha legat på sidan intill ett barn på omkring 4 år. Graven hittades just tack vare de geofysiska undersökningar som genomfördes av Ludwig Boltzmann Institutet i Österrike (LBI ArchPro). Ovan mark fanns inget spår kvar efter graven, som tidigare verkar ha krönts av en jordhög. Kanske var den fortfarande synlig ovan jord under 17-1800-talet. Omkring den här tiden verkar graven ha plundrats, vilket den omrörda jorden och fynd från den här tiden avslöjar.
Vardagens Uppåkra
För varje utgrävning som sker i Uppåkra kommer det fram nya spår efter de människor som har levt på den här platsen. Ofta hamnar de mest praktfulla fynden i fokus. Men alla föremål är en källa till kunskap oavsett om de är tillverkade av trä eller guld.
Föremålen tillåter oss att komma nära de människor som bodde här. Stora mängder djurben påträffas vid varje utgrävning, och små brända sädeskorn avslöjar vilka grödor som odlades på åkrarna runtomkring.
Strax väster om Gamla Trelleborgsvägen har ett hantverksområde grävts fram. Här finns rester av flera stora ugnar som under järnåldern försåg Uppåkras människor med till exempel bröd och torkad fisk. Det finns även rester av maltat korn, en biproduktav ölbryggning.
Fynden gör det möjligt att föreställa sig doften av nybakt bröd, kornas råmande, grisars grymtande och människornas vardag.
Det är också viktigt att komma ihåg att endast en bråkdel av föremålen från forntiden har bevarats till våra dagar. Föremål av organiskt material som träoch textil bryts snabbt ner i jorden. Vi behöver därför föreställa oss redskap, möbler, kläder och mycket annat för att få en mer rättvis bild av järnålderns Uppåkra.
En ny tid och nya ideal tar vid
Vid slutet av vikingatiden, omkring 900-talet, minskade den stora järnåldersbebyggelsen i Uppåkra i både storlek och betydelse för att sedan upphöra under 1000-talet. Exakt vad som hände med husen och dess invånare är fortfarande höljt i dunkel med tanke på att marken har odlats sedan länge, och lämningarna från denna tid har förstörts av plogens framfart.
Ett antal antal medeltida gårdar har dock påträffats norr om den nuvarande kyrkan. Kristna fynd, såsom exempelvis en relikgömma och föremål med kristen symbolik avslöjar att kristendomen gjorde sitt intåg här liksom i stora delar av Skandinavien. Den stora samhällsförändringen som religionsskiftet innebar fick stora konsekvenser. Troligtvis finns svaret om varför Uppåkra förlorade sin status som maktens center i ett politiskt beslut fattat av den danska kungamakten och i grundandet av staden Lund omkring slutet av 900-talet. Lund ligger bara ett par kilometer norr om Uppåkra. Uppåkra och Lund har existerat samtidigt under en kort period; det gamla sättet att leva och tillbe gudarna i kontrast till de nya kristna idealen. Efter 1000-talet kom Lund att ta över Uppåkras roll som maktens center i regionen.
Dagens kyrka från 1864 vilar på resterna efter den kyrka som byggdes vid slutet av 1100-talet. 1998 och 2013 genomfördes arkeologiska undersökningar i samband med de renoveringar som då gjordes av kyrkan. Då påträffades gravar daterade till omkring 1020-talet, och en ännu tidigare grav framkom i närheten av kyrkan. Samtliga personer, flera av dem barn, hade begravts enligt kristet gravskick. Detta indikerar att kyrkan kan ha haft ännu en föregångare, en träkyrka från denna tid.
